Gordon Ramsays Maze Grill - eller hur mör kan en kossa egentligen bli?

En sak som jag länge har velat testa är Kobe-biff.
Denna mytomspunna köttbit från den japanska Wagyu-rasen. Kossor som aldrig äter gräs utan bara spannmål, dricker öl och t.o.m masseras med öl. Köttet är fantastiskt marmorerat och fettet har en smältpunkt lägre än fettet i annat biffkött.
Kobe-biff ska vara enormt mört och har blivit en symbol för det finaste man över huvud taget kan få tag på.

Kobe-biff är en skyddad ursprungsbeteckning som t.ex. Kalixlöjrom så om kossan bor någon annanstans kallas det Wagyu (jmf löjrom som klämts ut  i Luleå = löjrom)


Nyss besökte jag Gordon Ramsays Maze Grill i London och då tänkte jag att om man någon gång ska testa så är det här.
Gordon har fyra sorters biffkött att erbjuda:

* Aberdeen Angus, grass fed, aged 28 days.
* Dedham Vale, grass and grain fed, aged 31 days
* USDA Prime (Högsta kvalitetsgraden för USA-biffkött)
* Wagyu 9:th grade gold style

Man köper inte grisen i säcken heller, innan man beställer kommer de ut med "The Meat Board" så man får bedöma själv hur köttet ser ut.

På bilden nedan ser man från vänster till höger: Wagyu sirloin (utskuren biff), USDA Prime ribeye (Entrecôte), Dedham Vale ribeye on the bone (Entrecôte med benet kvar), Dedham Vale T-bone (oxfilé och biff med benet kvar mellan)

In och kötta grabbar!

Elias som var mitt middagssällskap beställde en Aberdeen Angus sirloin på 10 oz (280g) med pepper sauce and hand cut chips.
Sagt och gjort, jag beställde en Wagyu sirloin, något mindre, bara 8oz (227g), men avsevärt dyrare. Servitrisen sa direkt att jag inte fick beställa någon sås till detta kött men hand cut chips kom jag undan med...

Jag tog den medium rare som jag oftast gör.
Som den kände New York kocken Anthony Bourdain sa: "Jag har inget emot de som beställer sin biff well done, då kan jag ta fram en köttbit som jag ändå tänkt slänga".

Pretty fuckin´far from well done

Vinlistan kom i form av en iPad. Förutom att det var fränt var det praktiskt också, mycket information om vinet. Dessutom en trevlig sommelier som hjälpte till. Det blev en Bordeaux som satt perfekt till köttet.

Va? Har ni inga spel?!

Här fanns det å köra med!

Men var det gott då????
Ja det var det! Till att börja med var det oerhört mört och saftigt. Däremot var det inte speciellt mycket traditionell biffsmak. Jag skulle tro att kossor som äter gräs smakar mera "kött" än de som bara äter spannmål.

Men den kostade ju 85 pund. Var det värt pengarna då????
Man kan väl säga så här: själva biffen var kanske värd 35 pund och sen var det värt 50 pund att slippa fundera längre över hur en Kobe-biff smakar.


Det skulle ju inte vara likt Caveman om jag inte snokade runt i köksregionerna lite också. Hjärtat i detta kök är en Josper-grill. Det är en spansk skapelse som eldas med träkol och som är det hetaste just nu bland restauranger och t.o.m riktigt överseriösa hemmakockar.
Eftersom vissa räknar mig som en överseriös hemmakock är det väl bara att börja spara då, med tanke på att den billigaste modellen kostar en bra bit över hundra tusen...

Ja grabbarna verkar ju ha koll på grejorna

Josper  in action