När man snubblar över en oxsvans...

Var på affären häromdagen och, för att travestera Povel Ramel; "dröm om min förvåning när jag plötsligt förstod" att det var oxsvans jag såg framför mig i köttdisken.
Det ser man inte jätteofta i Luleås samlade köttdiskar så jag slog till direkt.

Jag började genast fantisera om framför allt en väldigt god tapa jag åt hos våra nyvunna själsfränder på Barra de Cesar Anca i Alicante; Canelon de rabo de buey, d.v.s. oxsvanscanneloni.
Den vann ju dessutom pris som godaste tapa i regionen Valencia vid 2011 års tapasfestival så den har till och med "papper"(fast plexiglas) på att den är god.

"Like a Bau$$!!"

Det fanns fem paket oxsvans och jag kom senare ihåg att jag utlovat en Supperclub på temat Gastro-Tapas så jag stack dit efter två dar för att köpa mer men då var alla slut. Glädjande på sitt sätt och de tar säkert hem mer om det var sån åtgång.

Hursomhelst, jag hade ingen aning om hur de hade tillagat oxsvansen på Barra de Cesar Anca så jag tog det säkra före det osäkra och utgick från Auguste Escoffiers recept från 1903.

(Detta recept har sedemera anammats av Gordon Ramsay så man får förmoda att det håller ännu...)

Från Wikipedia:

Georges Auguste Escoffier, född var en berömd fransk mästerkock och kökschef.  Han har kallats "kockarnas kung och kungarnas kock". Han moderniserade mathållningen i stjärnrestaurangerna (La haute cuisine). Escoffier skrev kokboken  Le Guide Culinaire från 1903 som innehåller cirka 5 000 recept. Den hette "Handledning i modern kokkonst" i sin svenska översättning 1909.

(Ganska kul egentligen, modern kokkonst från 1909 :)

Till saken: man börjar med att bryna oxsvanbitarna, antingen i ugn eller i gryta.

Sen fräser man en stor lök (eller två små) samt en finhackad morot i smör tills löken börjar bli brun.

Sen lägger man ner en Boquet Garni (persilja, timjan, lagerblad), eller som engelsmännen fortfarande envisas med att kalla det, faggot

WTF?!! You again, Faggot??!!

Sen i med oxsvansen och enligt Monsieur Escoffier hälla på två liter Oxbuljong. Gamle Auguste roterar väl några varv i sin helfranska grav nu för jag stagade upp det med en hyfsad slurk Amaronevin och dito Madeira...

Sen ger man det ett uppkok, sänker värmen och låter det puttra allt mellan fyra timmar och ja, egentligen eternity...

<- Efter 20 minuter

                                                                                       Efter sex timmar

                                                                                                                                                     

Det som återstår nu är att skumma av allt fett som flyter på ytan (för det blir MYCKET!)

Sen beror det på hur man vill gå vidare, här är det väl inte riktigt solklart ännu. Antingen blir det klassisk oxsvanssoppa eller Tapa Rabo de Buey eller kanske mest troligt båda delarna.

Hursomhelst, stay tuned, resultatet redovisas inom kort.