Oxsvanssoppa d´Escoffier - la deuxième partie (del två alltså)

Oxsvansen från förra fick stå och småputtra i cirka tio timmar. Sen ska man ta bort cirka 1-2 cm fett som flyter på ytan. Om man låter den kallna blir det som ett lock av fett som är lätt att ta bort.

När det börjar bli dags att äta soppan lyfter man ur svansbitarna försiktigt så att inte allt kött lossnar. Det är vid det här laget väldigt mört så det lossnar lätt. Jag skar bort överflödigt fett eller bindväv så det bara var aptitligt kött kvar.
Sila buljongen, lägg tillbaks svansbitarna och det eventuellt lossnade köttet så det håller sig varmt.







Under tiden hackar man en stor morot brunoise (dvs smått som f-n) och kokar den en stund i lite vatten med salt, socker och smör.
Vissa gillar morötter som är genomkokta, vissa gillar mer "al dente", det är en smaksak. Vad man ska tänka på är att det går ganska fort när bitarna är så små men det är bara att smaka sig fram.

Sen fördelar man det kokta morotshacket på varma tallrikar

Lägger upp köttet och slår buljongen över. Mustigt så det räcker och blir över!

Servera med nybakt bröd och något gott vin, förslagsvis från Bordeaux eller Bourgogne.
Här var det måndag när vi åt den så därför höll vi till godo med Chateau de Vattenverket i Gäddvik.

Ps. Jag sparade lite för att kunna göra den där oxsvanscannelonin också nån gång...